börjar tänka och just där kan jag ta ett eller två steg tillbaka.
jag blir tokig på mig själv och vill bara dunka huvudet i bordet och säga till mig hur dum i huvudet jag är.
låter någon komma mig såpass nära, och hela denna situationen också gör svårare.
vill hålla mig borta från allt ett tag, slippa bry sig vore så skönt. och att inte få känna något.
men det är inte jag. inte den jag är för fem öre.
för jag bryr mig. ibland för mycket och jag känner så mycket känslor. det är sån jag är.
småsaker för dig kan vara stora för mig. och det är vad dom är också.
det får mig känna mig så jävla svag.