känns som ja tänker utan att veta vad jag känner om tanken.
varit så ett tag vilket är förvirrande. men ändå så just nu är jag fylld av mycket glädje, skratt och lycka.
så känner mig ändå stabil i mig själv nu och klagar inte på hur jag mår. för de känns bra.
men såklart, det finns en del stunder då jag känner mig allt utom stabil.
jag blir påminnd och inte vet vad jag ska göra. då jag får panik och känner mig vilsen.
då jag tänker på allt det som jag under perioder kan se på avstånd. men inatt så brast det upp. igen.
det kom nära inpå. och jag grät och grät.
denna gången var det inte sånna tårar man torkar bort och sen inte märker speciellt mycket av.
utan tårar som brännde i ögonen. och ja hade trycket på bröstet som fick mig vilja skrika rakt ut.
det gjorde sådär ont igen. och det vart så många tillbaka blickar.

jag saknar.
för det var verkligen på riktigt.
alla ord som hade innehåll.
alla minnen.
en del av mig själv.