då börja jag istället bli livrädd för att du skulle försvinna - börja flippa ur i en del situationer.

du frågade mig varför jag reagerat, jag kunde inte svara för jag visste inte precis varför.

jag fick hjälp på traven och sen vart svaret så öppenbart " jag är livrädd för du ska försvinna "

du, min bästavän, enda personen, enda killen, jag verkligen släppt in på detta sättet.

för min syn på killar har blivit förstörd, tack vare ett jävla cp men du började ändra den synen.

jag är ledsen över att jag inte är tillräcklig.

jag är ledsen att jag inte kan få dig förstå hur jag känner nu.

vi har pratat om allt och vi pratade varje dag.
men nu vet jag varken hur du mår eller vad du gör på dagarna.

jag skiter i vem som plötsligt kom in i ditt liv, det är inte de.

det är att du sakt att du inte ska försvinna.

för mig så innebär det att man pratar med varandra, frågar varandra hur det är

och man håller kontakten som vanligt.

jag gjorde mycket för dig bara för du skulle kunna åka härifrån.

jag hade kunnat låta dig gå, bara struntat i hur du skulle ta dig till tåget och hoppats på att du inte hunnit med det.

bara för att få dig stanna en extra dag.

sen att du hör inte av sig på 5 dagar efter du åkte.

du satt själv och sa " jag vet att du skulle kunna lägga dig i sängen och grina i flera timmar nu"

jag förnekade det inte, jag skulle fortfarande kunna ligga kvar i sängen nu sen du åkt.

du om någon visste hur jag mådde när du åkte.

det är orättvist att du är viktigast för mig i mitt liv men du verkar nu strunta i mig.

jag skulle aldrig, oavsett situation eller vem jag än var med skita i att svara på dina sms
om du skrivit det som jag skrev.

du vet vilka sms jag menar och det är huvudsaken.

du vet lika bra som mig att du inte kommer svara på det jag skrev.
det har gått 4 dagar.

jag är ledsen att jag behandlar dig bättre än vad du behandlar mig just nu.
jag gör mig själv bara ännu mer ledsen.

stefan, du är den sista jag verkligen INTE vill förlora.

mina tårar kan vara en garanti på det!
du vet att bara tanken av att du skulle flytta till skåne eller vart fan som helst får mig ledsen.

men du kan inte göra såhär mot mig bara för en viktigare person kom in i ditt liv.

du sa "vad har jag att förlora" jag gav dig inget bra svar då men nu säger jag - mig.

detta är inget hot att du måste höra av dig varje dag eller bara vara med mig.
det skulle räcka med ett sms, ett hej. inget märkvärdigt. ett godnatt innan du lägger dig.
och säg inte "ja jag ska" för jag vill inte tvinga på dig något du inte vill göra. 
jag skriver inte detta i ett sms till dig för jag vill inte behöva sitta och vänta på ett svar sen inte få nått.
så jag är ledsen om jag tar detta för öppet skrivet.

jag vill träffa dig och bara prata om allt.
detta var bara en liten text från min sida.
jag vill veta vad du tänker, vad du har att säga.